Denna helg firar vi allhelgona. Då brukar man tänka tillbaka på alla som inte finns med oss mera i mitt fall gäller det min morfar och min farfar. Ingen av dom har jag något minne av bara sett bilder på dom. Även sambons farmor och hans morfar som båda dött under vår tid tillsammans finns i tankarna.
Jag tycker det är väldigt hemskt och ledsamt när man ser på ex. facebook att någon skriver att någon i deras närhet gått bort. Visst ingen vill väl leva för evigt och på ett sätt så vet man ju att alla kommer att dö nångång men ändå känns det aldrig som att man är riktigt beredd när det väl händer. Speciellt om det kommer till barn. Man förväntar ju sig att ens barn ska växa upp, börja skola, ta studenten/examen, gifta sig, skaffa hus, barn o.s.v. Men alla drömmar kan krossas på en sekund. Det krävs så lite för att hela ens värld ska vändas upp och ner och man står där i tomhet och man förstår inte hur det kunde hända. Man tänker på vad man kunde ha gjort annorlunda, har skuldkänslor för att man inte var där och man vill bara byta plats med personen, men det går inte. Det är bara att acceptera att sådana saker händer och det fanns inget man skulle ha kunnat göra för att förhindra det.
Jag tror att alla saker händer av en anledning. Jag tror att vår framtid är förutspådd och vi därför gör, säger och tänker dom saker vi gör. Det finns inget som vi kan göra för att ändra vår framtid eller någon annans. Vi kan inte ändra vårt öde eftersom vi inte vet vad som kommer att hända eller när. Vi kan tänka ut vad vi vill göra, vi har olika alternativ hur vi vill att vår framtid ska se ut t.ex när vi väljer utbildning eller partner i livet men det är ändå är valet självklart vad vi kommer göra och vem vi kommer välja eftersom att allt redan är förutspått. Viss tänker man vad som skulle ha hänt om man inte gjort slut med den personen? Eller om man valt en annan utbildning? Men man kan inte gå tillbaka för att se vad som skulle ha hänt om man valt ett annat alternativ. Kanske är det lika bra att man inte kan välja sin framtid för tänk om man väljer fel och lever resten av sitt liv med att ångra det?
Nej man ska nog bara gilla läget och ta en dag i taget. Inte ångra det man gjort eller det man kommer att göra för det finns en anledning till varför man gör det och vad man har valt att göra med sitt liv.
Blev kanske ett lite råddigt och konstigt inlägg men det får duga för denna gång.
